Skip to content

Bulow, von Krusenstjerna – och trovärdigheten för Sveriges Television

25 oktober, 2016

Det var en passus som förvånade mig storligen i HQGate och Jenny Hedelin och Christen Ager-Hanssens avslöjande om utpressaren och dokumentärfilmaren Fredrik von Krusenstjerna.  Det  var när jag läste hans synopsis för dokumentären (sid 382- ) där den adminstrative chefen Jesper Bulow plötsligt ges en central roll i hanteringen av HQ när katastrofen och de indragna tillstånden blev ett faktum.

Här hade uppenbarligen von Krusenstjerna hittat en ny hjälte att lansera vid sidan av sin tidigare hjältefigur Catharina Lagerstam.

Jag var på HQ under den vidrigt, kaotiska veckan. Jag var ute på golvet och tog hand om människor som kraschat sedan deras närmaste kolleger och arbetskamrater svikit och sålt ut dem. Jag pratade med förtvivlade medarbetare som blivit lämnade ensamma kvar när hela handlarbordet marscherat ut. Men jag såg inte Jesper Bulow. Faktum är att jag nog aldrig har träffat Jesper Bulow. Och har jag gjort det,  lämnade han inte några avtryck.

När jag skummar Carolina Neuraths roman ”Den stora Bankhärvan” förstår jag dock varför han i von Krusenstjernas synopsis ges en så framträdande plats. Och än mer när jag läser intervjun som Fredrik von Krusenstjerna gör inför den kommande dokumentären som ska sändas i Sveriges Television.

Dokumentären lades ner. Produktionsbolaget insåg att det inte fungerar att fullfölja ett projekt där dokumentärfilmaren kräver 3,5 miljoner kronor under bordet av huvudpersonen för att han ska framställa honom i en bättre dager.

Jesper Bulow intervjuas

Men intervjuerna som Fredrik von Krusenstjerna redan gjort – och som han använde för att försöka utpressa Mats Qviberg – finns kvar. Jag har inte sett filmerna. Men jag har läst utskrifter av bandinspelningar med Jesper Bulow, Jonathan Holst, Per Håkansson och Stellan Abrahamsson. De är häpnadsväckande – både för hur von Krusenstjerna frågar och för hur de intervjuade sedan svarar.

Så låt oss titta lite närmare på den intervju som von Krusenstjerna har gjort med Jesper Bulow (jag återkommer till de övriga i andra inlägg här på bloggen).

Bulow intervjuas. Frågorna från von Krusenstjerna är försåtliga. Om hur Mats Qviberg ska ha styrt banken med järnhand. Om ”målvakter”. Om hur alla ska ha varit livrädda för Mats Qviberg. Hur vuxna män har suttit och gråtit. Visserligen påpekar Bulow gång efter annan att han inte själv varit med på styrelsemötena. Men han vet ändå. Han har inte själv sett någon bli utskälld av en påstått kolerisk Mats Qviberg. Men han har hört. Han har inte själv sett någon vuxen man sitta och gråta. Men han säger att det stämmer med hur känslan var.

Von Krusenstjerna spinner vidare, på samma vis som han envetet kommer att göra i övriga intervjuer:

”F:  Asså det är också en grej som jag är jävligt nyfiken på… och det är att, det verkade ibland som… det är också kanske en sån där man får för sig, men att det var liksom en kultur där…där Q var den som egentligen var den som styrde, asså det var han som var the big boss liksom.

J: Absolut.

F: Det var så?

J: Ja, ja.

F: Och VD och ordförande var liksom lite, om man ska vara lite hård va… eller såhär gatusnack så var de lite målvakter.

J: Ja, det skulle jag säga. Och jag skulle säga, min uppfattning är att det var varför Anders Böös slutade. Han passade inte honom att vara målvakt, han var… han ville göra… som han ville göra, och inte stå till svars och bara springa efter nån annans pipa. Och jag tror att även Patrik… till slut liksom… nu… integriteten gjorde att, nej nu får det vara nog. Så att… så var det absolut. Och styrelsen… asså… jag var ju inte med på styrelsemöten, lite har jag liksom delar och sådär… men det var… det var ju ingen som vågade säga emot Mats. Det var ju han som gällde, det var han som bestämde, det var hans bank. Så är det.”

Här ser man exempel på Fredrik von Krusenstjernas intervjuteknik: hur han får Bulow att bekräfta att Qviberg var ”big boss”, och att VD – det vill säga Mikael König och Stefan Dahlbo – skulle vara ”målvakter”. (Jag vet inte riktigt vilken typ av målvakter Fredrik von Krusenstjerna stött på tidigare i sitt liv. Men att två personer så rutinerade, välutbildade och omdömesgilla skulle ställa upp och vara målvakter – det vill säga täckmantlar för kriminell verksamhet, beredda att ta fängelsestraff vid ett avslöjande – är ett befängt påstående.)

Och vem var Göring i HQ?

Jag hyser inga som helst tvivel om hur en slipad och skrupelfri filmare skulle klippa och klistra i det här programmaterialet.

Eller fundera lite över den här amatörpsykologiska frågeställningen med Hitlerkoppling, så bisarr att den vore rent parodisk om man inte vetat att von Krusenstjerna haft avtal med Sveriges Television:

”F: Det är bara Patrik Enblad som har fräst till?

J: Ja. Då. Och det såg jag ju inte själv. Så. Men i övrigt har jag inte sett nån som har… käftat emot honom. Så. Men jag har ju inte heller sett när han har skällt på nån, som jag  sa tidigare.  Det är ju bara hörsägen.

F: Men en sån… det är ju så att på pappret så… jag bara säger… på pappret så ser det… så här ska ett företag fungera, men människan ser ju så annorlunda ut va. Jag vet att Göring var…Göring var på väg in till Hitler för att liksom tala om för honom att, nu måste vi bara liksom… det går inte att fortsätta såhär, och det hade han bestämt sig för tidigare och sådär…men han klarade det aldrig när han väl kom in. Och… mötte den här… oerhört respektingivande, aggressiva vilden va. Som… då vågade han inte. Och det var samma sak när man skulle skjuta honom. Asså när man väl ser vilddjuret… en sån där riktigt stark ledare eller en sån där karismatisk… människa… så vågar man inte va.

J: Nej, så kan det nog va. För det var… hela organisationen genomsyrades av en oerhörd…respekt  för Mats. Men inte respekt för en kunskap eller så, utan respekt på… av rädsla. Kan man väl säga. För att hamna i skottlinjen för… hans ilska. Och det är ju en… rätt märklig form av respekt.”

Det finns ett par andra passusar i intervjun med Jesper Bulow som är intressanta, inte minst för att von Krusenstjerna raskt klipper av resonemangen. De passar nämligen inte in i storyn. Det ena gäller när Bulow pekar på att hela banken var städad och klar när FI drog tillstånden: det fanns en livskraftig, lönsam Private Banking-verksamhet att utveckla och bygga vidare på. Detta var von Krusenstjerna inte intresserad av att höra.

Det andra  gäller när Bulow pekar på att det ingalunda är självklart hur värderingar ska göras och bokföringsregler ska tolkas – vilket var exakt vad Stockholms Tingsrätt kom fram till i juni 2016 när den avvisade och ogillade hela brottmålet.

Här säger Fredrik von Krusenstjerna:

”F: Det spelar ingen roll, vi lämnar det. Det är inte det som är så intressant i det här läget.”

Hur mycket tvingades Berth Milton betala?

Fredrik von Krusenstjerna hade alltså ett avtal med Sveriges Television om att i samarbete med bl a Carolina Neurath producera en dokumentär där Mats Qviberg enligt synopsis framställs som en kolerisk mästersvindlare, vd Mikael König och ordföranden Stefan Dahlbo framställs som målvakter och styrelsen i båda bolagen som ett gäng livrädda mähän som går med på att mörka förluster i tradingportföljen, men som av någon obegriplig anledning ändå sitter kvar.

Denna Fredrik von Krusenstjerna försöker pressa 3,5 miljoner kronor av Mats Qviberg för att klippa bort de värsta citaten. Samma Fredrik von Krusenstjerna har tidigare hyllats för en annan dokumentär som han gjorde om porrfilmsproducenten Berth Milton, också denna för Sveriges Television:  ”Porrkungens tårar”.  Var ”erbjudandet” till Qviberg en engångsföreteelse? Eller hur mycket begärde von Krusenstjerna av Berth Milton för att framställa denne i bättre dager?

Jag tycker detta är djupt problematiskt, inte minst eftersom det rör sig om Sveriges Television, ett public service-företag.

Dags för Sveriges Televisions styrelse att reagera

Fredrik von Krusenstjerna berättar för Christen Ager-Hanssen på band att han är nära vän med Anna-Karin Celsing, ordförande för Sveriges Television, en person som han beskriver  som ”lydig som en drevhund”.  Samma Anna-Karin Celsing satt med i Finansinspektionens styrelse när HQ Bank förlorade tillstånden,  och kan tänkas ha ett visst intresse hur historien om HQ Bank berättas, inte minst nu sedan tingsrätten i Stockholm ogillade brottmålet och därmed också faktiskt underkände Finansinspektionens famösa beslut i augusti 2010.

Jag tycker faktiskt detta är en fråga för Sveriges Televisions styrelse, för dess trovärdighet som ett bolag i samhällets tjänst.  Liksom för den ägarstiftelse som utser Sveriges Televisions styrelse.  Under tiden funderar jag på att vägra betala TV-licensen.

Hela intervjun mellan Fredrik von Krusenstjerna och Jesper Bülow finns på länken nedan
https://drive.google.com/file/d/0Bxc5Clmx6UpldnNVM2VtaEVXMXc/view?usp=sharing

 

 

 

Annonser
Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: