Skip to content

Sanningens pris = 3,5 miljoner kronor under bordet till Sveriges Televisions dokumentärfilmare…

16 oktober, 2016

Jag har under sex år levt i efterdyningarna av den katastrofala sommaren 2010 då Finansinspektionen på felaktiga grunder drog in tillstånden för HQ Bank. Jag har trott mig väl insatt i detaljerna och skeenden sedan dess. Döm om min förvåning när jag första gången fick chansen att läsa boken ”HQGate”. Det var inte så illa jag befarat – det var långt mycket värre.

Rekordet  i sjaskigheter och nedrigheter – många tävlar om utmärkelsen, t ex  Christer Sandberg, Fredrik CrafoordBerndt Berger, ett par journalister – svarar dock dokumentärfilmaren Fredrik von Krusenstjerna för.

I tingsrätten

I våras, den 13 april, hade åklagaren Martin Tidén från EBM, kallat in mig att vittna i den då pågående brottmålsrättegången mot Mats Qviberg m fl. Jag hade dittills aldrig träffat Martin Tidén. Att jag skulle vittna fick jag läsa om i tidningen – han hade inte ens orkat meddela mig. Vad han ville höra mig om fick jag veta av andra. Men nåväl. Takt och uppfostran är inte alla förunnade.

Så jag ordnade med passning av hästar och hundar och åkte upp till Stockholm.  Jag slog mig ner på en stol utanför tingsrättssalen där förhandlingarna återupptogs efter lunch. Plötsligt upptäckte jag hur någon brände av en stor kamera i ansiktet på mig och började filma. Ingen presentation. Ingen fråga: ”Hej, vi är från… Kan vi få ställa ett par frågor?”. Bara en kamera som surrar medan jag inser att kameramannen zoomar in mitt ansikte. Strax kallades jag in och jag fräste åt kameramannen när jag passerade förbi om tölpfasoner och om man inte borde fråga först innan man började filma.

Fredrik von Krusenstjerna träder in

Mannen med kameran var, förstår jag nu, dokumentfilmaren Fredrik von Krusenstjerna.

Jag visste att Carolina Neurath hade lyckats kränga sitt bokmanus till ”Den stora bankhärvan” till ett bolag som ville ha filmrättigheterna för att göra spelfilm.  Och det är ju en fantasifull roman, så varför inte? Vad jag inte då visste var att planerna ändrats så att spelfilmen i stället skulle bli en dokumentär.

Om detta fick jag med tilltagande bestörtning läsa i ”HQGate” . Ingen av de stora dagstidningarna har med ett ord berättat om denna osannolikt genomkorrumperade, kriminella historia. Men lilla, pigga Realtid.se – som för övrigt var det enda media som satt på plats och rapporterade från brottmålsrättegången  alla dagar – gjorde en uppföljning.

Artikeln publicerades i fredags. Den kan läsas här:

http://www.realtid.se/anklagelser-om-utpressning-stoppar-hq-dokumentar

Dokumentärfilmaren Fredrik von Krusenstjerna krävde alltså att få 3,5 miljoner kronor under bordet av Mats Qviberg för att framställa honom i en bättre dager i den dokumentär som han skulle göra för Sveriges Television. Annars skulle han ”göra sushi” av Qviberg.  Denna episod återges för övrigt även i ”HQGate”. Utpressningsförsöket hade klokt nog filmats av Christen Ager-Hanssen vid ett möte i London.

Bortförklaringarna – fast har du trampat i klaveret bör du stå kvar…

Jag är inte minst fascinerad av bortförklaringarna i texten. För att understryka hur obehagligt det kan bli för Mats Qviberg om Fredrik von Krusenstjerna klipper sin dokumentär efter eget skön, visar har intervjumaterial  med personer som uttalar sig starkt negativt om Qviberg.  Han säger vidare:

”Mats måste tåla en kulsvärm eller två. Men i slutändan kommer han att framstå som Churchill, om ni betalar mig.”

Efter avslöjandet vägrar von Krusenstjerna att svara på frågor.

Produktionsbolagets vd Poa Strömberg säger att man lagt ner arbetet med dokumentären:

”Förtroendeproblematiken kring regissören gör det ohållbart.”

Han påstår sig vidare ha fått en ”helt annan förklaring från Fredrik von Krusenstjerna om pratet om pengar” men vägrar att berätta vilken denna förklaring skulle ha varit.

Låt oss spekulera:

  • FvK drog ett kul skämt?
  • FvK tänkte vigga pengar till Världens Barn?
  • FvK menade absolut inget illa, tvärtom älskar han i själva verket sushi?

Det är jättejobbigt det här…

Men ett riktigt slukhål öppnar sig när Poa Strömberg säger:

”Det är tråkigt det som skett. Och är klart att det är jättejobbigt för Fredrik von Krusenstjerna.”

Ja, självklart, jättejobbigt. (Det är klar Dan Eliasson-varning på det uttalandet.) Vråltufft helt enkelt att ha blivit avslöjad med byxorna nere, som en möghög och billig utpressare.

Jag hoppas verkligen att Mats Qviberg polisanmäler Fredrik von Krusenstjerna.

Det finns dock en annan intressant detalj som framkommer om Fredrik von Krusenstjerna om man läser ”HQGate”

Låt oss tala om Anna-Karin Celsing…

Under en kväll på Teatergrillen den 15 april 2016 berättar Fredrik von Krusenstjerna för författaren Jenny Hedelin att han är ”bästa kompis med Sveriges Televisions ordförande Annki (Anna-Karin) Celsing”. Det är i sammanhanget inte någon liten nobody, vemsomhelst.

Om henne säger han:

”Nämn aldrig henne på något sätt. Hon är bara lydig som en drevhund och hon är nu ordförande i SVT.”

Det intressanta här är tre förhållanden:

  • Den utpressande dokumentärfilmaren, Fredrik von Krusenstjerna,  är ”bästa vän” med Sveriges Televisions ordförande Anna-Karin Celsing, vilket möjligen gett honom en gräddfil rakt in i programtablån med sin dokumentär om HQ-kraschen.
  • Han beskriver henne som en person som är ”lydig som en drevhund”.
  • Anna-Karin Celsing satt i Finansinspektionens styrelse när HQ Bank förlorade tillstånden i augusti 2010. Hon satt också i Finansinspektionens styrelse när jag, Pernilla Ström, blev svartlistad av Finansinspektionen vid ett styrelsebeslut i februari 2011.

Så frågan blir, mot bakgrund av ovanstående, av Fredrik von Krusenstjernas nära vänskap med Anna-Karin Celsing, med tanke på hennes roll i Finansinspektionens styrelse:

Vilken dokumentär om ”HQ-kraschen” vill Sveriges Televisions ordförande, tillika ”bästa vän” med dokumentärfilmaren Fredrik von Krusenstjerna, ha?

  1. En dokumentär som bekräftar Carolina Neuraths  fantasier i  ”Den Stora Bankhärvan” och som därmed bekräftar att Finansinspektionens styrelse, i vilken Anna-Karin Celsing ingick, agerade korrekt?
  2. Eller en dokumentär som mynnar ut i att Finansinspektionens beslut att dra in tillstånden var grovt inkompetent, saknade expertmässig underbyggnad och byggde på en helt felaktig tolkning av existerande regelverk?

Slutsatserna av detta överlåter jag åt er själva, kära läsare. Men tycker ni att hanteringen av det hela inger förtroende för statstelevisionen?

Och just därför blir Sveriges Televisions pressekreterare Catarina Wilsons kommentar kring beslutet att det inte blir någon dokumentär så patetiskt:

”Produktionsbolaget har meddelat att de lägger ner förprojektet och det respekterar vi.”

Tacka f-n för det, att de ”respekterar” alltså…

Annonser
2 kommentarer
  1. Per Björkman permalink

    ´Man häpnar att SVT:s ordförandes inblandning enligt filmaren. Jag ser fram emot att Christen lägger ut sin film på nätet.
    Per Björkman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: