Skip to content

”Strunta i norrmannen!” (Favorit i repris)

22 mars, 2013

(Nedan följer en text som jag publicerade här på bloggen den 28 maj 2012. När jag nu i mars 2013 skulle länka tillbaka till den upptäckte jag att den var borta, raderad. Det är möjligt att jag själv har gjort något klumpig knapptryckning och strukit den. Men jag tror det inte. Hursomhelst kommer den här i repris. Läs den och min nästföljande kommentar och dra sedan själv slutsatsen av hur fristående från varandra CLS Fastighets AB, Herma Securities och Solbakken egentligen är….)

Av kommentarer jag har fått här på bloggen har jag förstått att en del ogillar att jag kallar Christer Sandberg och kretsen kring HQ:s huvudägare Sten Mörtstedt för ett gäng skojare. Är det kanske inte legitimt för ett bolag att söka utkräva ansvar av tidigare styrelse om man anser att den har agerat felaktigt?
Jo, det är det förstås.
Men jag hävdar att det knappast är omsorgen om eventuellt förfördelade småaktieägare som vägleder Christer Sandberg och nya HQ-styrelsen. Jag har visserligen inte kunnat undgå att se att Sten Mörtstedt försökt framställa sig som den store filantropen, alla små aktieägares vän och beskyddare. Men jag skrattade både rått och högt när jag läste de pretentiösa anspråken i en intervju i Veckans Affärer.

Till saken hör att Sandberg och Mörtstedt i efterhand i rent spekulativt syfte köpt på sig en massa aktier. Och till saken hör vidare att Sandberg och Mörtstedt inte bryr sig ett smack om övriga aktieägare om de själva kan göra sig en hacka. De är till och med beredda att blåsa sin norska partner, Kristoffer Stensrud. Vilket strax ska beskrivas.
Christer Sandberg känner jag inte. Jag har sett honom bara en gång, då han uppträdde som Mörtstedts ombud vid årsstämman i HQ AB i september 2010. Hans framträdande var så forcerat att det verkade inrepeterat; som om han stått framför hallspegeln hela kvällen dessförinnan och övat sig.

I mina ögon påminner Sandbergs och nya HQ-styrelsens agerande mest av allt om arbetsmetoderna hos de så kallade fakturaskojare som brukar trakassera småföretagare med fejkade fakturor och påhittade avtal. Syftet med nya HQ-styrelsens alla stämningar är detsamma: att med hot och skrämsel, med grundlösa beskyllningar och ohemula anklagelser försöka tvinga fram pengar.
Det är inte bara vi i gamla HQ-styrelsen och revisorn som har dränkts i mer eller mindre bisarra stämningar och pseudorättsliga krav. HQ AB:s stämning av Carnegie – där Christer Sandberg med advokatkollegerna i Roschiers benägna bistånd försökte komma över allt från officiella dokument till privata mejlkorgar – är bland det mer falsettartade jag har läst. Och senaste bravaden från Christer Sandberg lär vara att han anmält Leif Ljungholm, sin företrädare som ordförande i HQ-styrelsen (alltså inte den styrelse som satt med den kapsejsade banken utan den som tillträdde därefter), till Advokatsamfundets disciplinnämnd för att denne inte velat lämna över sina privata minnesanteckningar…
Jämfört med vissa element i advokatkåren framstår finansbranschens värstingar som rena dygdemönstren.

Fast åter till min inledande fråga: vad menar jag när jag hävdar att Sandberg och Mörtstedt bara hycklar omsorg om småaktieägarna?
Tja, ta del av följande sedelärande historia:

Jag har flera gånger hört att Mats Qviberg har fått erbjudande att köpa Mörtstedts m fl aktier för ett saftigt överpris. Detta vore ju onekligen pikant mot bakgrund av den bild som Mörtstedt och Sandberg försöker etablera av sig själva i media . Nu har jag – direkt ur hästens mun så att säga – fått bekräftat att så var fallet och hur det gick till.
Sent en söndagkväll, vid halvelvatiden, kom en mäklare som nu håller på att sätta upp en egen låda på stan (tillsammans med Fredrik Crafoord för övrigt; mannen som ansvarade för den fatala tradingportföljen i HQ Bank) hem till Mats Qvibergs privata bostad. Med sig hade han ett erbjudande om att Qviberg skulle få köpa Mörtstedts, Sandbergs och Stensruds aktier för det facila priset av 25-27 kronor styck. Dagens notering ligger på drygt 1 krona.
Det briljanta med den operationen, tyckte mäklaren och hans uppdragsgivare, var att Mats Qviberg genom att slanta upp några hundra miljoner skulle kunna ta kontrollen över HQ AB. Därefter skulle han kunna likvidera bolaget och begrava alla stämningar och krav.
Så mycket alltså för Mörtstedt-gängets omsorger om småaktieägarna… Dessa skulle naturligtvis inte få ut en krona.

Mats Qviberg, som blev förbannad över det osmakliga förslaget, höll dock masken och påpekade stillsamt att mäklarens uppdragsgivare nog inte hade tänkt igenom saken riktigt. Om Mats Qviberg skulle acceptera förslaget skulle han och hans familj ju komma upp över 30 procent av aktierna i HQ AB. Och då skulle budplikten utlösas så att han tvangs lägga bud på hela bolaget – alltså inte bara på de aktier som kontrollerades av Mörtstedt, Sandberg och Stensrud. Hade han och hans uppdragsgivare reflekterat över det?
Mäklaren såg ut som en fågelholk i ansiktet. Nej, det hade de inte… Vilket kan tyckas genant, men möjligen var mäklarens omdöme fördunklat av den success fee han hoppades räkna hem om affären gick i hamn. Mäklaren gav dock inte tappt. I stället ursäktade han sig och gick ut i trädgården och ringde ett telefonsamtal.
När han kom tillbaka sa han glädjestrålande: ”Vi struntar i norrmannen!”
Varpå Mats Qviberg skickade mäklaren på porten.

Vilka slutsatser kan man då dra av detta? Ja, bland annat följande:
1. Nya HQ-styrelsen leds av en ordförande som uppenbarligen struntar i AB-lagens krav att styrelsen har att verka för samtliga aktieägares intressen; han agerar enbart i sitt och Sten Mörtstedts intresse.
2. HQ:s styrelseordförande drar sig inte för att blåsa sin egen samarbetspartner, ”norrmannen” vars son är nominerad för omval till HQ:s styrelse vid stämman nu den 1 juni. Jag misstänker att det kan bli intressanta samtal dem emellan framöver.
Teoretiskt skulle man i och för sig möjligen kunna påstå att mäklaren förivrat sig, och agerat utan Mörtstedtgängets samtycke. Teoretiskt skulle mäklaren kanske chansat och låtsats som om han hade ett uppdrag som han ännu inte sålt in hos de tilltänkta uppdragsgivarna.
Men varför skulle han i så fall gå undan och ringa ett telefonsamtal sent, sent söndag kväll? Vem ringde han till? Och varför var det just ”norrmannen” som blev avhängd?
Vore jag småaktieägare vid HQ:s stämma nu på fredag skulle jag dra öronen åt mig när HQ-ordföranden Christer Sandberg vill femfaldiga sitt styrelsearvode och äskar 1,5 miljoner kronor i ersättning.

Det är deras pengar han spenderar. Men det är inte deras intressen han värnar. Och uppenbarligen inte partnern ”norrmannen” Kristoffer Stensrud och styrelsekollegan Alexander Stensruds intressen heller.

Annonser
Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: