Skip to content

”L’état, c’est moi” – men vem är ”Banken”?

7 mars, 2013

Jag har som sagt skummat rapporten från Navigant. Vad jag förstår innehåller den egentligen inget nytt jämfört med vad till exempel Finansinspektionen och HQ tidigare påstått, möjligen bara framställt på ett lite annorlunda och förhoppningsvis mer kvalificerat vis.
När man läser Navigants rapport ska man komma ihåg att värderingar som sagt inte är någon exakt vetenskap – även om nya HQ-styrelsen och Finansinspektionen har all anledning att försöka framställa det som så. Redovisningsregler under IFRS och IAS är föremål för tolkningar.

Navigant gillar uppenbarligen inte den definition av aktiv marknad som HQ Bank har använt sig av i portföljen. Det må vara hänt; var gränsen ska dras för när en marknad är aktiv och när den inte är det kan diskuteras. Men andra experter har kommit fram till att HQ Banks definition var fullt tillfredsställande. Så det är en tolkningsfråga.
Skillnaden i den bedömningen leder fram till att Navigant använder noterade priser som rättvisande marknadspriser också då ingen egentlig handel – enligt HQ Banks definition – har försiggått. Och anser man som Navigant att ställda/noterade priser representerar ett verkligt värde, ja då kanske man kan använda sig av edgen på det vis som Navigant gör. Enligt HQ:s dåvarande revisor kunde man emellertid inte göra det, beroende just på att de noterade priserna var otillförlitliga och värderingen av den samlade portföljen därigenom blev i stort sett meningslös. Edgen för individuella instrument kunde däremot, ansåg han, användas som en indikator för att specialgranska vissa positioner.

Så långt inga konstigheter. Olika bedömare gör olika tolkningar av IFRS och IAS. Problemen uppstår när man som Finansinspektionen i sitt beslut att dra in tillstånden för HQ Bank kategoriskt och grovt okunnigt hävdar att en viss tolkning eller en viss modell är felaktig, vilket som bekant fick förödande konsekvenser.
Jag har emellertid lite svårare att följa Navigants resonemang när rapportförfattaren och medarbetaren Brent Kaczmarek dömer ut begreppet ’mean reversion’ och användandet av historiska volatiliteter i den teoretiska värderingen. För mig förefaller det fullt logiskt att använda historiska volatiliteter; vad jag förstår är det också så en hel del modeller utformats. Men för all del, jag är inte optionsteoretiker och jag har inte arbetat med vare sig trading eller värdering av finansiella instrument.
Så långt uppfattar jag inte att Navigants rapport innehåller några kioskvältare eller någon ny information. Åtskilliga av de modellinvändningar som Brent Kaczmarek för fram har för övrigt redan bemötts och avvisats, till exempel av Revisorsnämnden i samband med nämndens prövning av Finansinspektionens anmälan av revisorn Johan Dyrefors.

Det finns dock annat i rapporten som fångar mitt intresse – och som borde föranleda ett antal frågor hos en reflekterande läsare. Det handlar då inte längre om modellen som HQ Bank använde för sin värdering. Utan om hur HQ Bank, enligt Navigant, INTE använde modellen utan tvärtom bröt mot de statuter man sagt sig följa.
Kaczmarek går in och analyserar ett antal transaktioner och optionsprissättningar lite närmare. Han finner då att ”Banken” inte alls har använt sig av de historiska volatiliteter som ”Banken” säger sig nyttja i det fall att en teoretisk värdering görs. I stället, menar Kaczmarek, tycks volatiliteterna ha valts lite hipp som happ. Dock noterar han en systematik i valet som tyder på att skulderna undervärderades och tillgångarna övervärderades.
Detta skulle alltså betyda inte att värderingsprinciperna i sig var fel – om dem kan de lärde tvista – utan att de fastslagna värderingsprinciperna inte följdes. Och då talar vi om helt andra saker än redovisningsortodoxi; hur IFRS och IAS ska tolkas och inte tolkas. Då talar vi om brott mot modellen och brott mot de instruktioner bankens styrelse godkänt. Om Navigants iakttagelser är korrekta skulle det nämligen betyda att ”Banken” bröt mot de regler som satts upp för hur tradingportföljen skulle hanteras och värderas.

Kaczmarek menar att det är exakt vad som har skett; att kurserna manipulerats och att orealiserade förluster med hjälp av fixade volatiliteter rullats på framtiden. Han hävdar vidare att ”Banken” i anslutning till årsskiften och halvårsskiften lagt Kalle Anka-kurser i systemet för att därigenom få ner den så kallade edgen. (Varför ”Banken” skulle söka frisera edgen begriper jag emellertid inte riktigt och får någon gärna hjälpa till att förklara. Om det var för att lura riskavdelningen, så hjälpte det knappast med tillfälliga manipulationer; riskavdelningens personal hade ju tillgång till edgen kontinuerligt varje dag på det excel-ark som printades ut efter handelns slut. Så de skulle knappast låta sig påverkas av någon enstaka ”glädjenotering”. Och revisorn hade ju sagt att han inte fäste någon större tilltro till edgen, så syftet med transaktionerna kan knappast ha varit att försöka vilseleda honom.)

Nya HQ-styrelsen tycker uppenbarligen att uppgifterna är så frapperande att de har fogat dem till sitt yttrande till Stockholms tingsrätt. Vad jag tycker är frapperande– om Navigants tolkning av materialet stämmer – är vad det i så fall betyder i skuldfrågan. Och vilka slutsatser nya HQ-styrelsen i så fall drar av sitt eget agerande med masstämningar och smutskastning.

Om ”Banken” har brutit mot de interna reglerna, om ”Banken” har manipulerat kurser, om ”Banken” har rullat förluster framför sig så har rimligen ”Banken” gått bakom ryggen på sin egen styrelse. Detta är förvisso förskräckligt.

Men vem är ”Banken”?

Eftersom datorhandeln ännu inte är så sofistikerad att den kan hantera en tradingportfölj liknande den som fanns i HQ Bank, och i vart fall inte var så utvecklad under 2007 då manipulationerna enligt Navigant påstås ha börjat, så måste ju rimligen ”Banken” vara en person av kött och blod. Givet att Navigants analys är korrekt – vilket för övrigt inte alls är givet, men det lämnar vi för tillfället därhän – så måste det alltså ha varit en person av kött och blod som i så fall har satt dessa felaktiga priser, som manipulerat portföljen, som fibblat med Dag 1-resultat och rullat förluster – och som enligt Navigant gjort detta under flera år.

Så återigen. Om man nu tror att Navigants påståenden stämmer blir frågan: Vem är ”Banken”?

Det fanns eller finns ingen person i HQ-koncernen som hette eller heter ”Banken”. Det fanns ingen enskild person i HQ-koncernen som ens representerade ”Banken”. Men det fanns en person i HQ Bank som hade till uppgift att sköta tradingportföljen, och som också gjorde så under den period som Navigant analyserar och kritiserar. Så om påståendena i Navigants rapport skulle stämma – och nya HQ-styrelsen tycks hävda detta – i så fall blir det än obegripligare varför Christer Sandberg och hans kompisar agerar som de gör.

På så gott som samtliga ställen i rapporten kan man nämligen byta ut ”Banken” (”The Bank”) mot ”Fredrik Crafoord”. Och om nu nya HQ-styrelsen tror att Navigants värdering och beskrivning av vad som har förevarit är korrekt – varför har Christer Sandberg och hans kumpaner då inte stämt Fredrik Crafoord? Eller polisanmält honom för svindleri och allsköns ekonomiska oegentligheter? Hur ska man kunna hävda att dessa märkliga transaktioner har skett utan att tradingchefen som rattade portföljen var delaktig?
(För balansens skull får ni gärna prova att byta ut ”The Bank” mot ”Pernilla Ström”, inte minst för muntrationens skull. (Och nu vet jag att mina gamla finansmarknadskompisar Arge Handlaren och MN – ni vet vilka ni är! – ligger dubbelvikta inför blotta tanken; jag bjuder på det. ))
Ja, hur kommer det sig att Fredrik Crafoord faktiskt är den ende som INTE har blivit stämd och polisanmäld av nya HQ-styrelsen? Och hur i all sin dar skulle dessa påstådda manipulationer ha kunnat ske, tradingchefens medverkan förutan?
Är det Styrelsen som har gjort detta? Och vilken styrelse? Bankens styrelse eller Moderbolagets där jag själv satt? Och, om Navigants påståenden stämmer, hur har det i så fall gått till?

Har jag som styrelseledamot i moderbolaget hackat mig in i Crafoords dator efter stängning, månne, och ändrat kurser och fixat med volatiliteter? Det vore att tilltro mig dator- och tradingkunskaper som jag skulle finna rent smickrande, men dessvärre inte kan göra anspråk på….
Eller skulle Crafoord ha hotats och tvingats att bryta mot regelverket, med pistolen mot tinningen månne? Och vem skulle ha hotat honom? Styrelsen? Jag? Har jag kanske placerat ett hästhuvud i Crafoords bädd på det att han skulle dölja växande förluster i tradingportföljen? Det vore onekligen en möjlighet, hästhuvudet menar jag, men varför? Vad skulle jag ha för vinning av det?
Om nya HQ-styrelsen tror på den rapport man har beställt blir det obegripligt varför man har stämt i stort sett alla utom den person som implicit pekas ut som ansvarig i rapporten.

Navigants rapport väcker frågor – fast av annat slag än vad HQ-styrelsen kanske har tänkt sig. ”L’état, c’est moi!” utbrast en fransk monark och vi vet alla flera hundra år senare vem det var.
Men ”Banken” – vem är det?

Annonser

From → Uncategorized

22 kommentarer
  1. Intressant analys – och à prima vista otadlig.

  2. Det är inte bara Brent Kaczmarek dömer ut begreppet ’mean reversion’ och användandet av historiska volatiliteter i den teoretiska värderingen av optioner (mark-to-model). Det existerar standariserade stokastiska modeller som används för mark-to-model värdering (och även för beräkning av marknadsrisk) som används både av front-office och mid-office (naturligtvis på ett oberoende sätt) på de flesta banker som har optionsbord och i denna mängd ingår definitivt inte någon ’trading strategi’ eller naiv mean-reversion modell som det gjorde hos HQ! Att begreppet ’trading strategi’ används i dokumentation ger en fingervisning att mid-office och övrig riskkontroll inte hanterade sin kontrollfunktion mot fronten på ett korrekt och oberoende sätt.

    Vidare om en bank bedriver optionshandel där mark-to-model värderingar måste göras p.g.a att mark-to-market värderingar inte kan genomföras på ett enkelt sätt, t.ex. om en eller flera handlare ställer optioner långt ut på kurvan alternativt mot underliggande med tunn likviditet (med konsekvensen att kvoterade implicata vollar är svårtillgängliga) så bör ledningen (och därmed styrelsen) vara fullt informerade och ha full förståelse om marknadsrisken i denna typ av handel. I fallet HQ så vittnar all öppen tillgänglig dokumentation om att standardiserade metoder inte tillämpades utan även om okunskap och dåligt omdöme – både av ledning och styrelse.

  3. Ärligt talat Cramer: lite för hög nördfaktor i ditt inlägg för att jag ska kunna följa med. Men jag antar att Crafoord och tradinggänget gör så. (Fast det finns så oändligt många efterkloka.) Och de är välkomna att kommentera.
    När det gäller okunskap och ev dåligt omdöme i styrelsen får jag nog säga okunskap – ja, till viss del förmodligen. Dåligt omdöme – knappast.

    • Uppenbarligen inte tillräcklig hög ‘nördfaktor’ för t.ex. Catharina Lagerstam och för många andra i marknaden med gott omdöme och intellektuell integritet!

      • Catharina Lagerstam har doktorerat i finansiell risk. Redan detta borde placera henne i nörd-hörnet (positivt uttryckt; jag är oerhört svag för akademiska meriter…..) Bevisligen har hon djup specialkunskap i värderingsfrågor (det var bland annat detta som gjorde att jag såg fram emot att få hälsa henne välkommen som en ny, för mig hittills okänd styrelseledamot.) Om hennes omdöme och integritet må andra berätta; jag känner henne inte, har aldrig träffat henne.
        Den 15 april 2010, samma dag som hon valdes in i styrelsen för HQ, utsågs hon att i en arbetsgrupp om tre personer (övriga var Bankens ordförande samt Revisionsutskottets ordförande) gå igenom tradingportföljen för att bistå VD i avvecklingen av densamma samt utröna varför avvecklingen hittills tagit sådan tid, trots att Styrelsen beslutat att så skulle ske långt tidigare.

        Catharina Lagerstam har i intervjuer senare berättat att hon lade ner ett enormt arbete och massor av timmar på detta. Det var alltså inte så – som det har framställts i skandalskriverier i DI och på SvD Näringsliv – att hon gled in i styrelsen, kastade ett öga på resultatrapporterna och omedelbart insåg att något var på tok med värderingarna. Tvärtom. Vad jag förstår lade hon ner ett omfattande och tidskrävande arbete på att arbeta sig igenom tradingportföljen.

        Catharina Lagerstam valde några dagar efter mötet den 17 maj att utträda ur styrelsen. Bevekelsegrunderna för detta beslut känner jag inte. Men att hennes utträde, som det senare i mytbildningen kring HQ Bank, skulle bero på att vi övriga i HQ AB-styrelsen ”inte lyssnade på henne” stämmer inte ett ögonblick. Jag skulle hävda att vi var ganska många som lyssnade på henne och skakades av hennes påståenden. Själv var jag så omtumlad att jag efter mötet ringde en styrelsekollega, som varit lika ovetande som jag, och diskuterade en lång stund.

        Men varför hoppade då Catharina Lagerstam av? Jag har förvisso ingen som helst information om hur diskussionerna löpt i arbetsgruppen; om hon under månaden av djupgranskning då hunnit bygga upp en ilska över upplevda tillkortakommanden.
        Men vad jag förstår av att ha läst Finansinspektionens intervjuprotokoll sommaren 2010 så uttryckte CL respekt för i alla fall Bankens ordförande Stefan Dahlbo (som hon ju jobbade med i arbetsgruppen som tillsatts den 15 april) och hans strävan att agera rätt.

        Min misstanke är att hon insåg vad som kunde vänta (taktiskt smart av henne). Catharina Lagerstam satt i styrelsen för Carnegie när Carnegie fick sina tillstånd indragna av Finansinspektionen. Tre dagar därefter hade Bolagsverket mottagit hennes begäran om utträde ur Carnegies styrelse.
        Jag kan tycka att det inte är så snyggt.

      • Med tanke på lagstiftning om styrelsens långtgående ansvar och det faktum att CL inte till någon del varit med att skapa problematiken så är det inte en fråga om att vara smart utan snarare en tvingade logisk konsekvens att CL avgick och härav följer till del även integriteten.

        Om vi återgår till styrelsens solidariska ansvar, där det är en trivial slutsats att CL inte äger någon del i den uppkomna situationen med dokumenterat problematiska värderingsmetoder, är det klart var ansvaret ligger om det inte är så att brott mot t.ex. VD instruktion går att hävda och att styrelsen inte har blivt informerade om värderingen och risken i relevanta portföljer. Här antar vi att banken inte har haft någon ’rogue handlare’ i sin organisation som på något sått kunna påverka värderingarna t.ex. genom modell påverkan eller genom att förse riskavdelningen med felaktiva vollar trots riskavdelningen ska ta fram värderingsmodeller och data på ett oberoende sätt. Detta är speciellt sant i de fallen det förligger tillstånd att bedriva bankverksamhet – där kärnan i verksamheten är hantering av risk för att generare resultat!

        Till sist, även om det i viss mening går att argumentera att disputerade är ’nördar’ så är det inte så att specifika frågor, t.ex. värderingar och marknadsrisk kräver disputerade nördar; det skulle de facto vara att grovt underskatta de många som inte är disputerade som dagligen med god noggrannhet hanterar och analyserar värderingar och marknadsrisk samt sätter ihop illustrativa, precisa och informativa presentationer till ledningen och styrelsen så att de kan ta kvalificerade beslut för att maximera resultat till minsta möjliga risk, d.v.s bedriva bankverksamhet!

      • ”(—) är det klart var ansvaret ligger om det inte är så att brott mot t.ex. VD instruktion går att hävda och att styrelsen inte har blivt informerade om värderingen och risken i relevanta portföljer. Här antar vi att banken inte har haft någon ’rogue handlare’ i sin organisation som på något sått kunna påverka värderingarna t.ex. genom modell påverkan eller genom att förse riskavdelningen med felaktiva vollar trots riskavdelningen ska ta fram värderingsmodeller och data på ett oberoende sätt.”
        Det brukar vara en klok strategi att bygga utsagor på fakta, inte på antaganden. Och du ska kanske läsa mitt inlägg en gång till.

      • Reductio ad absurdum – och det får vara punkten för min del på denna tråd. Tack för svaren de har varit informativa och illustrativa!

  4. Ilconte permalink

    Jag tror att Navigant/HQ-styrelsen är ute efter att fånga KPMG/Dyrefors, allt enligt principen djupaste fickorna att gräva i.

    Vad gäller Revisornsnämnden så har väl de gjort klart i att det inte bedömt värderingsfrågan utan endast revisionsinsatsen. Hur man kan göra det senare utan det förra har många studsat på eftersom revision syftar till att säkerställa att redovisningen inte innehåller väsentliga fel och därför bygger på grunden att revisionsinsatserna skall vara intriktade på risk och väsentlighet. Jag skulle inte ta Revisornsnämndens beslut om att bara utfärda en erinran till Dyrefors till intäkt för att det inte finns felaktigheter i värderingsprinciperna.

    Det må finnas möjlighet att tolka IFRS/IAS, men inte på samma sätt som ”fan läser bibeln”. Noterade marknadspriser ger en tungt vägande indikation på verkligt värde. Att bortse från noterade marknadspriser till fördel för en modellbaserad värderingsprincip med kraftigt avvikande värden är ytterst tveksamt. Om denna tveksamhet ställs i förhållande till det egna kapitalet och man kommer fram till den kvot som gällde för HQ så skulle alla varningsklockor ringa. De gjorde också det på KPMG:s Financial Risk Management avdelning, men de fick vika för Dyrefors och han utfärdade en ren revisionsberättelse utan att beaktat KPMG:s interna kvalitetssäkringsregelverk (concurring partner review).

    Vad gäller ”mean reversion” så har jag flera gånger tidigare gjort gällande att det synsättet kan användas som tradingstrategi men inte som värderingsprincip i bokföringen. Jag är ganska övertygad om att det faktiskt utgör bokföringsbrott och det är styrelsen som är ansvarig för bokföringen. Detta eftersom ett mean reversionantagande är samma sak som att köpa griskultingar och direkt värdera dem som fullvuxna svin eftersom de med största sannolikhet kommer att bli sådana i framtiden (givet att de får tillräckligt med foder, inte biter ihjäl varandra, inte får sjukdomar etc).

    Du behöver inte vara optionsteoretiker för att förstå detta. Du har förmodligen ett par kronor i olika aktiefonder. Låt oss säga att ett av dina fondbolag byter redovisningsprincip från mark-to-market till mark-to-model och som modellparameter anger att börsens långsiktigt genomsnittliga P/E är 15 och att därför alla aktier värderas till P/E 15 och att om fonden köper för P/E 12 så kan genast en vinst på 25 % bokas upp. Tycker du att det känns tryggt och du omallokerar mer pengar till denna fond? Skulle inte tro det. Tvärtom så tar du nog ut dina pengar på rot och när det visar sig att övervärderingarna delats ut till fondens ägare och det bara finns ett stort hål kvar så tror jag inte heller att du tiger still utan utkräver ansvar.

    • Värderingsprinciperna kan säkert diskuteras – och diskuteras mellan personer med betydligt högre specifik kompetens i frågan än jag. Så dessa lämnar jag tills vidare därhän.
      Om noterade prisers värde som indikator på sanna värden kan man diskutera. Men jag noterar att HQ Bank hade inte mindre än fyra personer anställda på Riskavdelningen, som hade till uppgift att pröva dessa värden som Tradingavdelningen och Fredrik Crafoord åsatte.
      Jag har läst massor av texter om mean reversion och besitter som bekant inte någon specifik värderingsexpertis. Men jag ska erkänna att trots att jag läst massor av inlägg från påstådda experter har jag ännu inte övertygats om att denna värderingsmodell är så galen som antagonisterna påstår. Men som sagt: i desa frågor är jag glad amatör.
      Och när det gäller ditt påstående om fonder: jag har inga fonder, jag investerar direkt i aktier. Och eftersom mina innehav är långsiktiga – det är mina pensionspengar – har jag inga problem med långsiktiga P/E-tal. Det går upp och det går ner. Och jag räknar med att jobba i minst 20 år till. (Om inte Finansinspektionens svartlistning lyckas hejda mig därifrån.)

  5. Ilconte permalink

    Datorhandeln var så pass sofistikerad att den kunde hantera HQ:s derivatportfölj redan 2007. Ett exempel på det är XACT Fonders ETF:er eller fonden Avanza Zero. Det sitter ingen person och rattar flödena i dessa instrument. Oavsett om FC manipulerade kurser eller inte så har det legat på styrelsens och revisorns ansvar att bedöma om och när avvikelsen mellan de teoretiskt beräknade bokförda värdena och marknadsvärden baserade på observerbara priser blev så stor att det föranledde särskild upplysning i årsredovisningen. Med 600 mnkr i avvikelse och 1 200 mnkr i eget kapital så fanns det klara skäl till att lämna sådan upplysning.

    • Det är möjligt att datorhandeln redan 2007 var så sofistikerad att den hade kunnat hantera HQ Banks derivatportfölj. Men jag har svårt att tro det. Dock – när vi i moderbolagets styrelse behandlade Bankens begäran om att avveckla tradingportföljen – jag tror att det var just 2007 – så var ett av argumenten att uppkomsten av robothandeln skulle eliminera vinsterna från den typ av arbitrageaffärer som HQ Bank historiskt tjänat pengar på. Så även om HQ genom åren hade dragit in enormt mycket pengar på tradingen, var bedömningen att egenhandelns tid var förbi och därför skulle avvecklas. Dessutom band tradingen alltför mycket kapital i banken, vilket styrelsen både i Banken och moderbolaget fann oacceptabelt mot bakgrund av prognoserna om framtida intjäningsmöjligheter. Fokus för HQ-koncernen i stort var i stället på private banking.
      När du pratar om ansvar och eventuellt manipulerade kurser så förutsätter det att den typen av rapporter blev tillgängliga för styrelserna i såväl Banken som i moderbolaget. Jag satt i moderbolagets styrelse. Jag har aldrig fått några riskrapporter. Jag har inte fått någon som helst rapportering om den s k ”edgen” – revisorn nämnde den möjligen översiktligt någon gång i samband med bokslutet, men tonade ner dess betydelse. Däremot fick jag vid i stort sett varje styrelsemöte och kunde jag läsa i stort sett i varje delårsrapport att tradingportföljen var under avveckling och att risken hade dragits ned. Och om det nu är så att Någon har aktivt manipulerat kurserna i portföljen; hur ska en styrelseledamot kunna upptäcka det förbi alla filter som finns i form av riskavdelning (fyra personer), ekonomichef, compliance, VD, bankstyrelse, revisionsutskott, revisor? Som styrelseledamot måste jag kunna känna tillit; jag måste kunna lita på att VD och tjänstemän lämnar korrekt, ändamålsenlig och relevant information. Om jag misstror dem är det min skyldighet som styrelseledamot att se till att de – enkannerligen VD – blir utbytta. Så om jag litar på VD, om revisorn – som för övrigt var enormt rutinerad från en aktad storfirma och van vid att revidera finansiella bolag – avger rena revisionsberättelser, och det inte framkommer någon information som är ”fishy” eller väcker frågor; varför skulle jag bli misstänksam och kasta mig över värderingen av just tradingportföljen?

  6. Ilconte permalink

    En ytterligare reflektion beträffande mark-to-model. Modellen måste ge värden som det på rimlig grund kan antagas att en transaktion på armlängds avstånd skulle äga rum till. Hur vanligt är det att någon tittar på skärmen och säger att ”-Nä, det där priset är fel, jag köper väsentligen dyrare/säljer väsentligen billigare istället”. Vad gäller diskussion om aktiv marknad, modellvärdering och market maker priser så leder bifogade länk (Tyska motsvarigheten till IASB) till intressant läsning http://www.drsc.de/docs/press_releases/071210_RIC_QA_ImpairmentFI_FV_Eng.pdf . På samma sätt kan KPMG:s egen skrift http://www.kpmg.com.hk/en/virtual_library/Audit/IFRS-Practice-Issues-O-0912.pdf användas för förståelsen av vilket värde en modell skall generera. Notera datumet.

    Ovanstående leder till ett intressant resonemang: HQ:s lager värderades utifrån mean reversion antagande. I ÅR 2008 förtydligas det som att alla priser som avviker från historiskt genomsnitt betraktas som felaktiga. Om mean reversion skall kunna sägas utgöra en giltig värderingsansats måste Styrelsen/KPMG kunna göra gällande att mean reversion är det perspektiv som transaktioner mellan kunniga parter på armlängds avstånd sker till. Borde inte detta innebära att alla tillfälliga avvikelser från mean reversion volatilitet omedelbart utnyttjas av arbitragörer så att prissättningen ändrades till den nivå där implicit volatilitet sammanföll med mean reversion volatilitet…

    Motsatsvis: Om Mean Reversion antagande tillämpas konsekvent av kunniga marknadsaktörer går det inte att göra affärer annat än undantagsvis på andra nivåer därför att alla vill sälja högre och köpa lägre. FC/HQ skulle då inte kunnat ta en enda position, än mindre redovisa dag 1 resultat.

    Värdering till MR blir då inget annat än ett luftslott.

  7. Punkt skulle det vara men några korta anmärkningar orkar jag nog med 🙂

    1) Algohandel (robothandel, HFT) var tillräckligt mogen att hatera både front och mid-office operationerna för den typ av handel som HQ bedrivs tidigt 2000-tal.

    2) Om du har läst och tillägnat dig massor av text om mean-reversion modeller då kan vi väl utgå från att du kan ta en teknisk och saklig diskussion om detta – saklig innebär inte att försöka vinna billiga poäng på nördbegreppet och som inte har någon som helst betydelse

    3) Till sist om en mean-reversion modell måste användas för värdering så behöver den kalibreras på minst daglig basis med kvoterade marknads priser(vollar). Och i sitt enklaste form har den en parameter som är godtycklig och styr hastigheten av återgång till medel. Den kan dock skattas på olika sätt, alla mer eller mindre rigorösa. Mao här existerar det massor av möjligheter för att manipulera värderingar och till att begå bokföringsbrott. Men detta är välkänt för de som har läst på eller jobbar med risk eller trading. Och detta ska naturligtvis vara känt för en väl fungerande styrelse i en bank

  8. Ilconte permalink

    Du verkar mena att styrelsen arbete delades upp emellan er och att du inte hade insyn eller ansvar för värderingsfrågan. Det känns lite som grupparbete i grundskolan där var och en tog lika många rader ur uppslagsboken och sedan läste upp dem inför klassen utan någon som helst samordning. Att hela styrelsen skriver under årsredovisningen måste väl ändå innebära att alla och envar skriver under på att det är i allt väsentligt rättvisande?

    • Självklart. Och det fanns ingen anledning att tro annat än att årsredovisningen var rättvisande.

      • Ilconte permalink

        Hmmm.. Intressant ordval där: ”Tro”. Är inte det något man sysslar med i kyrkan? Mig veterligen har ingen domstol friat en brottsling på grundval av att denne ”inte visste att man inte fick göra si eller så” eller ”trodde att man fick göra si eller så”.

  9. Olof permalink

    Hur en investmentbank överhuvudtaget lyckas upprätta en balansräkning på en given dag övergår mitt förstånd. Det måste vara en näst intill omöjlig uppgift. Snacka om affärer som hänger i luften, är på gång och är beroende av dagsaktuella skeenden. Att sätta sig i en styrelse för en investmentbank måste vara att hoppas på att affärerna går bra för att hålla koll på dem är en omöjlighet. På ett casino har man åtminstone statistiken på sin sida men på en investmentbank som bettar alla sina egna pengar varje dag så leker ägare, ledning och personal med elden.

    • Och din slutsats är? Att investmentbanker inte ska ha styrelser? Börjar dela den synpunkten – i vart fall så länge som vi har stokastiskt agerande tillsynsmyndigheter som Finansinspektionen – men hur skulle verksamheten fungera?

      • Olof permalink

        Min slutsats är att investmentbankernas styrelser omöjligt kan ha helhetskoll på vad dom bonusavlönade tjänstemännens affärer med andras pengar. Och min slutsas är att investmentsbankernas styrelser är fega och rädda när dom släpper iväg 50% av vinsten till dessa tjänstemän som tar noll egen ekonomisk risk. Då styrs styrelsen istället för att styrelsen styr. Gamle JP Morgan och hans kompanjoner vänder sig i graven när dom ser hur gammal hederlig bankirverksamhet har utvecklats sig till obegriplig (vilket också kan vara syftet) hantering av andras pengar.

  10. # Ilconte: nu får du nog ta och kamma dig lite…. Har du ens ett uns kunskap om hur styrelsearbete bedrivs eller hur arbetsfördelningen mellan styrelse och operativ företagsledning enligt Aktiebolagslagen ska bedrivas? Uppenbarligen inte..
    En styrelse ställer frågor och tar emot rapporter och har att förlita sig på att den information som lämnas är korrekt och sanningsenlig. En styrelseledamot har varken befogenhet eller till uppgift att gå ner och gräva i böckerna eller i enskilda transaktioner. Din okunskap är pinsam.
    Och: Vem är ”brottslingen” du nämner? Jag (ska nog varna dig för konsekvenserna av ett sådant påstående om du inte har vett att begripa det själv.)? I så fall kan jag påpeka att jag blivit anmäld till EBM av dina alltmer desperata kompisar i nya HQ-styrelsen, men därefter granskad, förhörd och friad från samtliga anklagelser. Och då ska man veta att EBM har haft tillgång till allt det material, alla de datorfiler och transaktioner som dina nyvunna (?) spek-kompisar Christer Sandberg et co så lystet har traktat efter… Så tough shit -. ni hugger i sten. Och det gläder mig storligen att din spekulativa position i HQ-aktien kommer att gå åt skogen…

  11. Min text handlade om: givet att Navigant har rätt, och väldigt många av spekgubbarna på min sajt har tagit ställning för detta; VEM är banken? OSA snarast…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: