Skip to content

Sandberg gråter… (Elvis lever!)

8 november, 2012

Så har Christer Sandberg i nya HQ-styrelsen varit i farten igen. Denna gång med ett ”brandtal” i delårsrapporten över verksamheten under årets första nio månader. Det gäller ju att försöka upprätthålla kämparandan så att aktieägarna fortsätter att pumpa in pengar i meningslösa processer och i miljonarvoden till ordföranden Sandberg.

I den försenade delårsrapporten inleder Sandberg sentimentalt – fram med stora näsduken! – om varför HQ tvingas lägga så mycket energi och kostnader på att driva rättsprocesser. Sällan har väl så mycket krokodiltårar flödat ur en och samma delårsrapport! Det var nästan så att jag kände mig tvungen att ta på gummistövlar och regnrock innan jag kunde läsa vidare.

”Många frågar sig”, skriver Sandberg, ”vilka motiv och skäl som ligger bakom att den nuvarande styrelsen i HQ AB driver processer mot de förutvarande styrelseledamöterna, VD:arna, revisorn, KPMG och Investment AB Öresund.”

Ja, du Sandberg. De undrande är nog fler och fler, inte minst mot bakgrund av att den nya HQ-styrelsen hugger i sten efter sten på senare tid. Kammarrätten ogillade svartlistningen av mig. Roschier fick kliva av advokatuppdraget efter alltför många jävsanmälningar.  Vd Wadman kastade in handduken. Och EBM, Ekobrottsmyndigheten, hade den för Sandberg et co dåliga smaken att fria ett antal av oss styrelseledamöter i gamla HQ-styrelsen för alla misstankar om oegentligheter, den nya HQ-styrelsens falsettartade polisanmälan till trots.

”Dessa är”, försöker Sandberg emellertid förklara, ”i huvudsak följande:  Årsstämman i HQ AB beslutade i maj 2011 att väcka skadeståndstalan mot förutvarande styrelser, med Mats Qviberg i spetsen, VD:ar, revisor, KPMG, samt att väcka talan om återbetalning av och bristtäckningsansvar för olagliga utdelningar mot ondtroende mottagare innefattande jämväl Investment AB Öresund mfl. Styrelsen i HQ AB är därför skyldig att föra talan mot de ovan angivna, något annat vore lagstridigt.”

Men stackars Christer Sandberg! Lagstridigt, minsann. Så till alla dessa obehagliga och kostsamma stämningar skulle Sandberg och hans kumpaner i nya HQ-styrelsen vara nödda och tvungna, ditdrivna av hämndlystna småaktieägare och det alldeles utan Sandbergs egen förskyllan… Vojne, vojne.

Att sanningen är den motsatta – att det är Sandberg och ett gäng likasinnade opportunister, som köpt på sig ett betydande antal aktier i HQ AB efter kraschen i HQ Bank; ja, att det är Sandberg och Sten Mörtstedt själva som med lock och pock och grovt vilseledande utfästelser drivit övriga småaktieägare framför sig i hopp om snabba, egna ekonomiska klipp kan han ju försöka förtränga där bakom tårgardinen. Men vi andra genomskådar det lätt.

Och så försöker han sig på lite inställsamt inkännande:

”Förluster kan naturligtvis inträffa och alla kan göra dåliga affärer, i synnerhet i de extrema tider som varit.”

Så är det ju, förstås; förluster kan faktiskt inträffa utan att det finns några illasinnade missgärningar eller oegentligheter bakom.

”Det är däremot inte acceptabelt att spekulera i så extrem omfattning att styrelsen äventyrar hela verksamheten. ”

Och det kan man ju verkligen hålla med honom om. Fast satt vi verkligen i styrelsen och spekulerade? Intressant, jag har inga som helst sådana hågkomster. Men jag kan ju förstås ha drabbats av partiell minnesförlust. Så det vore ju bra om Sandberg kunde upplysa: Vid vilka möten då? Hur gick det till rent praktiskt? Var det vi styrelseledamöter som beordrade vilka transaktioner som skulle göras, vilka optioner som skulle ställas ut och vilka positioner som skulle stängas? Hade vi var och en i styrelsen vår egen lilla burk där vi kunde gå in i tradingsystemen och fibbla med kurser och volatiliteter? Eller hade vi i lönndom lyckats plantera ett chip i pannbenet på Fredrik Crafoord så att vi kunde fjärrstyra hans agerande?

”Det är dessutom fullständigt oacceptabelt”, skriver Sandberg, och nu börjar man känna igen brösttonerna, ”att genom falska bokslut dölja felen för sina aktieägare och istället blåsa upp värdena och resultatet i bolaget i syfte att vilseleda marknaden och hoppas på att man skall kunna spela tillbaka sina förluster, nästa kvartal, halvår eller år.”

Och visst – det är fullständigt oacceptabelt med falska bokslut. Men vem har lagt fram falska bokslut? Var är beläggen för att de var falska? Och vem är det förresten här som har visat sig ”blåsa upp värden”? Hur var det nu med den information som nya HQ-styrelsen länge hade på sin hemsida? Där hade ju antalet utestående aktier i HQ falskeligen överdrivits med en faktor tio, vilket bidrog till att blåsa upp värdet på HQ AB från 80 till 800 miljoner kronor. (Idag har det totala börsvärdet för HQ AB för övrigt pyst ihop till 52 miljoner kronor.) Av samtliga inblandade i den här historien måste nog Sandberg själv anses vara den som visat sig vara mest förfaren i konsten att ”att blåsa upp värden”.

”Alla skall kunna lita på att ett reviderat bokslut i ett börsnoterat företag, och särskilt en bankkoncern, är riktiga och granskade på ett adekvat sätt av revisorerna.”

Se där: Återigen ett kraftfullt, sandbergskt slag i luften!  För vi hade ju just det; duktiga, erfarna och kompetenta revisorer från en internationellt mycket välrenommerad revisionsfirma. Och till såväl nya HQ-styrelsens som Finansinspektionens stora förtret kom ju faktiskt Revisorsnämnden efter en mycket omfattande granskning just fram till att boksluten var granskade på ett riktigt och adekvat sätt.

Sedan följer en lång harang – ömsom gråtmilt, ömsom lystet – där Sandberg framför allt tar sikte på tidigare HQ-ordföranden tillika nuvarande aktieägaren Mats Qviberg. Det torde vara unikt i svensk börshistoria att ordföranden i ett noterat bolag använder delårsrapporten till ett angrepp på en enskild aktieägare.

”Vad som inte får ske är att man försöker dölja sina dåliga affärer från aktieägarna och de myndigheter som har att övervaka verksamheten, utan man måste vara ärlig med vad som har gått fel. Hade Mats Qviberg varit ärlig och sett till att ha tagit förlusten från trading-verksamheten under 2007 eller 2008 hade HQ Bank sannolikt kunnat räddas. Istället har han och styrelsen med revisorernas uppenbara goda minne medvetet låtit snöbollen växa på ett i det närmaste okontrollerat sätt tills dess att den inte gick att stoppa. Åtgärden att verkställa aktieutdelningar under 2008, 2009 och 2010, trots att HQ AB ej hade egentligt resultat som berättigade aktieutdelningarna, var enbart ägnat att vilseleda marknaden och visa en styrka som inte fanns.”

Tänk vilken härlig sammansvärjning! Här hävdar ju Sandberg att vi – Mats Qviberg, jag och övriga sju ledamöter i gamla HQ AB-styrelsen samt revisorerna – i maskopi, och år ut och år in, skulle ha dolt förluster i tradingportföljen utan att ett endaste knyst skulle ha läckt ut om saken. Inte nog med det: vi skulle också samtliga ha varit så förslagna att vi delade ut en massa pengar till aktieägarna för att de inte skulle ana ugglor i mossen, fortfarande utan att minsta knyst om pågående felvärderingar skulle ha yppats. Och alla skulle vi dessutom ha valt att sitta kvar i styrelsen trots att vi hade denna vetskap; ingen av oss skulle ha försökt slinka ut genom bakdörren och lämna.

Christer Sandberg börjar nå samma konspiratoriska höjder som Donald Trump. Alla i HQ har mörkat. Obama är inte amerikan. Elvis lever.

”Man måste kunna lita på reviderade årsredovisningar i ett börsnoterat företag, särskilt en bankkoncern. Det skall inte kunna finnas medvetna fel eller vilseledande uppgifter av den här magnituden. Om det inte sker en riktig genomlysning av detta så riskerar Sveriges anseende internationellt att skadas väsentligt.”

Och det är nästan så att man hör Händel braka loss med pukor och trumpeter och hela Messiaskören! För nu ikläder sig Sandberg rollen som samhällsbärare och moraliskt imperativ; det Svenska Anseendets internationella korsriddare. Och jag ser framför mig hur blicken glöder, saliven rinner, kinderna hettar och ådrorna pulserar vid tinningarna medan han skriver, Sandberg. Och minsann – eskalerar det inte, som ett lysande crescendo –  i en extatisk förlösning:

Det krävs att någon står upp och förenar aktieägarna för att det ska bli en prövning. Vi har tillsammans med huvudägarna tagit på oss denna roll.”

Halleluja!

Jomenvisst…

Det var väl för att stå upp för aktieägarna som herrar Mörtstedt och Sandberg skickade tidigare HQ-medarbetaren Patrik Gransäter hem till Mats Qviberg en sen söndagkväll. Det var väl för att stå upp för aktieägarna som Gransäter instruerats att erbjuda Qviberg att köpa de tre huvudägarnas aktier till det facila priset om 25-27 kronor styck. Det var väl för att stå upp för aktieägarna som Qviberg fick höra att han på så vis skulle kunna ta kontrollen över bolaget, likvidera det och därmed begrava alla stämningar. Hur det skulle gå för aktieägarna – de övriga alltså, som inte skulle få en krona om Qviberg nappat och slantat upp ett antal hundra miljoner – brydde sig Sandberg och Mörtstedt inte om. Men det var väl förstås för att stå upp för aktieägarna, åtminstone för vissa av dem – dvs för dem som heter Sandberg – som den store filantropen Christer Sandberg såg till att bevilja sig själv ett arvode som styrelseordförande om 1,5 miljoner kronor i ett bolag utan verksamhet och med allt sämre framtidsutsikter.

Möjligen inser emellertid även Christer Sandberg efter EBM:s frikännanden och Revisorsnämndens och Kammarrättens underkännanden att det gungar rejält under fötterna. Tidigare har det ju hetat att nya HQ-styrelsen sitter på klockrena bevis för att vi alla i den gamla HQ-styrelsen har varit skurkar och banditer. Nu skriver Sandberg i stället nästan vädjande:

”Det är dags för alla de förutvarande styrelseledamöterna, VD:arna, revisorn, KPMG och Öresund, att lägga korten på bordet, och fundera på sin egen roll i hela härvan.”

Jodå. Sandberg behöver nog inte oroa sig över just den saken. Jag vet att både jag och mina kolleger har funderat mycket – och mina egna reflektioner förmedlar jag här på hqbloggen.

Det är Christer Sandberg som trosvisst påstått sig sitta med alla trumf på hand. När korten nu synas, ett efter ett, visar de sig emellertid vara lankor. Så kanske vore det hög tid för nya HQ-styrelsen att fundera över om den inte irrade alldeles vilse när den valde att gå i armkrok med Finansinspektionen i stället för att stämma staten. Alltfler av HQ:s gamla, drabbade aktieägare börjar nämligen tycka just det.

Annonser
Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: