Skip to content

Tomma tunnor skramlar mest

27 september, 2012

Det är nog inte så lätt att heta Christer Sandberg, vara Sten Mörtstedts torped och tillika ordförande i HQ i dessa dagar. Visserligen har han en saftig ersättning från bolaget om 1,5 MKr att trösta sig med. Men han går på den ena minan efter den andra. Det började med Revisorsnämnden som efter sin granskning av revisorns insatser i HQ massakrerade Sandbergs förhoppningar om att kunna utverka saftiga skadestånd från KPMG. Det fortsatte med Kammarrättens sågning av Finansinspektionen. HQ har ju försökt använda Finansinspektionens olämplighetsförklaring av mig som ett bevis för att vi nog ägnat oss åt skumraskerier i gamla HQ-styrelsen. Det fortsatte vidare med avslöjandena om Mörtstedts och Sandbergs fulspel gentemot sin norska samarbetspartner Stensrud liksom mot övriga aktieägare. Mörtstedt et co försökte ju kränga på Mats Qviberg sina aktieposter bakom ryggen på alla andra. Och det blev ett nytt bakslag för Sandberg och nya HQ när Ekobrottsmyndigheten nu friat mig och fyra av mina tidigare styrelsekolleger i gamla HQ  från alla misstankar om oegentligheter.

Till det ska läggas att Sandberg och hans allt mer modstulna mannar fått nobben av såväl Carnegie (som tog över HQ Bank) som Revisorsnämnden och EBM när de försökt få ut HQ-material att använda som underlag för sina stämningar.

Så undra på att han går upp i falsett, Sandberg, när han förgår sig i spalterna i sina kommentarer till EBM:s frikännanden. Inte nog med att han säger sig veta att vi är skyldiga, minsann, alla vi i gamla styrelsen. Han har dessutom, påstår han, internt material och massor av bevis för att så är fallet.

Verkligen?

Men om nu Sandberg sitter på dessa bevis, varför lämnar han inte över dem till Ekobrottsmyndigheten och dess åklagare? Varför sitter han och trycker på dem själv?

Och om nu Sandberg verkligen har dessa dokument som bevisar att hela styrelsen i flera år konspiratoriskt mörkat förluster i tradingportföljen, varför lämnade han inte över dokumenten samtidigt som HQ polisanmälde oss i gamla styrelsen till Ekobrottsmyndigheten?

Och om nu Sandberg har detta påstått komprometterande material till sitt förfogande, varför inlåter han sig då i praktgräl med Carnegie m fl i upphetsade äskanden om att få ut allt från mejlkorrespondens till tradingrapporter? Om han redan har bevis, varför då så desperat jaga ytterligare HQ-material?

Nej, sanningen är den motsatta. Ekobrottsmyndigheten har, till skillnad från gänget kring Mörtstedt, haft full access till alla datorer, mejlservrar och interna arbetspapper som Sandberg så hett traktar efter.  Det var också anledningen till att nya HQ polisanmälde oss i gamla styrelsen. EBM kunde som myndighet begära in alla de handlingar som Sandberg själv inte kom åt.  Nya HQ-styrelsen hoppades därigenom få fram något konkret att hänga upp sina skadeståndsanspråk på.

Nu har Ekobrottsmyndigheten gjort just detta: granskat dokument, kallat in oss på förhör, vänt och vridit, stött och blött. Och efter denna granskning är vi alltså hittills fem ledamöter som frias från misstankar om de brott som nya HQ påstår att vi gjort oss skyldiga till.

Nä, det var nog ingen rolig dag på jobbet för Christer Sandberg. Och lika okul lär Sandbergs vapenbroder Martin Andersson på Finansinspektionen tycka att det är just nu.

*****

Det passade Finansinspektionen som hand i handske att vi i gamla styrelsen hängdes ut som brottsmisstänkta skurkar. Finansinspektionen har ju gjort vad den har kunnat för att smutskasta oss i gamla HQ-styrelsen i syfte att skyla över vad som alltmer, inte minst efter Revisorsnämndens holmgång,  framstår som en praktfull rättsskandal; det faktum att Finansinspektionen drog in tillstånden för HQ Bank – och därmed förstörde aktieägarvärden för miljarder – på felaktiga grunder.

I detta mörkläggningsspel har jag själv blivit en bricka sedan Finansinspektionen utifrån lösa tyckanden svartlistat mig från uppdrag i den finansiella sektorn.

Den striden vann jag med domen i Kammarrätten. Men Finansinspektionen låtsas som om inget har hänt.  Och FI säger dessutom att det inte spelar någon roll att Ekobrottsmyndigheten – efter att ha gjort den individuella granskning av olika ledamöters agerande i HQ-styrelsen som Finansinspektionen själv aldrig brytt sig om att göra – friar oss från alla misstankar.

Så här skriver nämligen pressekreteraren Karin Boman Röding (läs: dikterar generaldirektören Martin Andersson) i en kommentar till EBM:

”Vi har en annan uppgift än att bedöma straffrättsliga frågor. Vi bedömer huruvida ledningspersoner är lämpliga att sitta i styrelsen för finansiella företag. Beslutet om avskrivande om  (sic!) brottsmisstanke avseende vissa ledamöter i HQ AB och HQ Bank AB påverkar därför inte vår inställning i fråga om lämplighet.”

Vilket är minst sagt uppseendeväckande.

När jag överklagade Finansinspektionens svartlistning  till förvaltningsrätten,  var ett av argumenten som anfördes mot mig att jag hade blivit stämd på skadestånd av nya HQ-styrelsen. Det visade, hette det, att Finansinspektionen gjort en korrekt bedömning som olämpligförklarade mig. Vilket var både pikant och sensationellt. Pikant eftersom en statlig myndighet alltså lutade sig mot en civilrättslig process (där vem som helst kan stämma vem som helst för i stort sett vad som helst) i ett förvaltningsrättsligt ärende. Sensationellt i så måtto att Finansinspektionen därmed tillskrevs övernaturliga, synska förmågor. När Finansinspektionen svartlistade mig hade nämligen nya HQ-styrelsen ännu inte stämt oss.  I den stämning som Sandberg et co tryckte ur sig några månader senare hänvisade man tvärtom till Finansinspektionens svartlistning…

Så att det pågår en civilrättslig process angavs alltså som ett viktigt argument för att svartlistningen var korrekt. Men när jag och mina kolleger blir friade i en brottsmålsprocess, där vi ju faktiskt har blivit närgånget granskade för vad vi har gjort och inte gjort, ja då är detta irrelevant för Finansinspektionens ställningstaganden.

Jag har svårt att tolka pressekreterarens uttalande som annat än att Finansinspektionen alltjämt anser att jag och mina kolleger är olämpliga.  Att EBM har granskat och sedan friat oss spelar alltså ingen roll.  Att Kammarrätten rev upp Finansinspektionens beslut och ogiltigförklarade svartlistningen av mig är tydligen också irrelevant.

Finansinspektionen står uppenbarligen över våra domstolar. Och är man som FI polis, åklagare och domare i ett kan man kanske kosta på sig att strunta i det övriga rättsväsendet.

Men jag förstår att det måste vara ytterst irriterande för både Christer Sandberg och Martin Andersson att det finns instanser som envisas med att hysa en annan uppfattning.

.

Annonser
4 kommentarer
  1. Magnus Nilsson permalink

    Guds värsta straff är ovissheten – den kommer att gnaga i en människa resten av livet – att inte veta om man med sitt beteende bidrog till en i och för sig naturlig men kanske för tidig död för en medmänniska. Var det en tanke som såg ut som en händelse när Bo Lundgren plötsligt lämnade jobbet några månader i förtid efter att grötmyndigt tagit ansvar för vara en världsekonomins räddare i decennier att det kom just några veckor innan boken om Mats O Sundqvist publicerades.

    Detta är bara en reflektorisk men inte helt ogrundad tanke som börjat mala i mig då jag i förra HQ-bloggen läste att det var förre EKO- åklagaren som var en av huvuddirigenterna i jakten på Johan Björkman. Han kommer också att få leva med ovisshet om hur han kommer bemötas av sankte Per. Inte bara några dagar utan precis så länge han lever. Ett subtilt men ändå ett livstidsstraff – dessutom det enda som är utan möjlighet till deltidsfrigivning.
    Det är inte många beteenden ens ger livstid i den gängse brottsbalken.

    Det åklagarunderstödda drevet kan mycket väl jämföras med England där man förbjudit rävjakten. Fler rävar dog av stressutlöst hjärtinfart än av jägarnas kulor. När parlamentariker och allmänhet fick detta klart för sig ( efter systematiskt genomförda obduktioner på rävjaktens byten) blev det spiken i kistan för det nöjet.

    (Finns vetenskapliga studier redan från 50-talet som visar att ett fridissekerat hundhjärta som hålls vid liv hjärt-lungmaskin pluggas igen i total hjärtinfarkt inom fyra timmar om man spetsar blodet med adrenalin till den halt som motsvarar djurets maxnivå vid korta psykiska/fysiska anspänningar.) ( Detta är den observationen/experimentet som lade grunden till många av dagens blodtrycks/kärlkrampsmediciner s k betablockerare vilka fungerar som ett motgift mot ständigt förhöjda adrenalinpåslag)

    Undrar hur kranskärlen utvecklas över tiden på Martin Andersson, Bengt Westerberg etc.
    Eller varför inte de som i lagens namn terroriserade barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus i över ett år. Dessa förhoppningsvis få undantag i rättsväsendet borde inte titta på så många kriminalsåpor från USA. Min tro och erfarenhet är dock att de flesta har en human syn på sina artfränder.

    Bäst chans att klara sig på sikt tycks vara de som orkar försvara sig. Det är en rent evolutionär
    process. Det är alltså människor som Pernilla Ström, som Darwin och utvecklingen tänkt sig.
    (som parafras på Povel Ramels vistext ”Tummen”). Och heder åt den nuvarande åklagarens
    omdöme och integritet.

    Sandberg däremot sover nog gott på natten – att räkna andras pengar är för en del mer rogivande än att räkna får som sömnmedel.

    Undertecknat av
    Magnus Nilsson ( efter många års yrkesliv som väktare inom rättspsykiatrin med psykopater, kannibaler och andra mindre udda beteenden i klienternas dunkla motivgalleri)

  2. Hoppas du har rätt, Magnus – att ovissheten är det största straffet. Och intressant att bli inplacerad i en darwinistisk evolutionsprocess med förhoppningsvis lycklig utgång… Men somliga kärringar är segare än man tror – och än vad de själva tror.

  3. Ilconte permalink

    Om det var ”okul” för Sandberg & Andersson att EBM lade ner brottsmisstankarna så måste det vara ”okul” för dig att FI:s klagan fått prövningstillstånd med risk för ändring av Kammarrättens dom.

    • Du har helt rätt. Jag tycker inte att det är särskilt kul att behöva fortsätta lägga tid, energi och egna pengar på processa för något som måste anses vara en grundläggande rättighet: att slippa bli belagd med yrkesförbud av en maktfullkomlig myndighet, och det utan att denna myndighet ens undersökt, än mindre orkat precisera vad det är jag har gjort eller i vilket sammanhang jag som individ har brustit. Men jag kommer att fortsätta, eftersom jag anser att detta inte bara är fråga om min enskilda person, utan om ett system som är farligt, godtyckligt och hotar Sverige som rättsstat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: